Trots

Under barnets första år utvecklas den egna viljan, integriteten, känslan av att vara en egen person och att vilja bestämma själv.

Detta gör att barnet i perioder protesterar mer, visar starkare känslor och kan få utbrott, vilket t.ex. kan innebära att barnet skriker, slåss eller sparkar.

Trots – eller en viktig del av barnets utveckling?

Ibland kallas detta för trots vilket lätt ger känslan av att barnet beter sig “illa” för att de vill krångla, bråka eller ställa till det. Om vi istället väljer att se på detta som en viktig del av barnets utveckling blir det lättare att bemöta barnet med lugn, trygghet och empati.

Små barn förstår mer än vad orden räcker till för

Under de första åren utvecklas barnets hjärna i snabb takt och barnets egna vilja blir starkare. Små barn har dock inte utvecklat impulskontroll och känsloreglering, samtidigt som de ofta förstår mycket mer än de kan uttrycka i ord. Utbrott och starka känslor kan vara uttryck för frustration.

Utbrott kan ofta komma för sådant som för en vuxen uppleves som “småsaker”, det kan också vara svårt att förutse hur barnet ska reagera i en viss situation.

Egna viljan stärks efter 1-årsåldern

Föräldrar ser ofta att barnets egna vilja utvecklas mycket efter 1-årsåldern. Barnet kan exempelvis skrika och kasta sig på golvet om hen inte får som hen vill.

När barnen är mellan 2-3 år brukar detta bli mer. Vardagliga situationer som till exempel att klä på sig, gå ut, borsta tänderna, avsluta en aktivitet kan bli svårt och leda till konflikter.

Förebygga utbrott, bråk och konflikter

Hur ska du som förälder då göra för att förebygga utbrott och bråk?

Förbered barnet: Barn, precis som vuxna behöver förutsägbarhet. Ofta har vuxna en bild av vad som ska hända under en dag medan vi förväntar oss att barnen ska “hänga med”. Barn är olika och behöver förberedelse olika lång tid innan något nytt ska hända.

Exempel: Om det ofta blir konflikter på morgonen – Förbered barnet på vad som ska hända t.ex.

“Om en stund ska vi gå till förskolan. Vi behöver avsluta leken med bilarna nu och borsta tänderna. När vi är klara med det ska vi ta på skor och jacka och gå iväg.”

Ibland det hjälpa att ha bilder på de dagliga rutinerna som stöd. Om barnet reagerar med starka känslor, bekräfta barnet i känslan till exempel “Jag förstår att du gärna vill fortsätta leka med bilarna”

Fortsätt mot det som ska hända: “Nu är det dags att borsta tänderna – vill du ha din röda eller blå tandborste?”

Hitta det som “triggar”

Hitta det som triggar dig och ditt barn.

Hur vi som föräldrar reagerar i olika situationer beror på en mängd olika faktorer – hur vi mår, hur vi sovit, vilket stöd vi har omkring oss och inte minst hur vi själva blivit uppfostrade.

Om du märker att du blir arg/irriterad/stressad när ditt barn beter sig på ett visst sätt är det bra att uppmärksamma detta hos dig själv. Fundera på vilken känsla barnet väcker och vad den känslan kommer av. Försök att hitta ditt lugn, hitta sätt att lugna dig själv för att kunna lugna barnet.

Förebygg genom att själv försöka få tillräckligt med sömn, återhämtning och stöd. Om du märker att ditt barn alltid får ett utbrott när ni kommit hem från förskolan – kan det vara så att barnet ätit för lite till lunch? Prova att ta med ett litet mellanmål att äta innan ni går hem.

Reagerar barnet på att ni varit ifrån varandra – prova att mysa i soffan, till exempel läsa en bok direkt när ni kommer hem och tanka närhet innan ni börjar laga middag.

Se beteendet som uttryck för ett behov

Barn vill göra rätt och gör så gott de kan. I konflikter är det lätt att tänka att barnet skriker eller bråkar för att ställa till det. Försök att se känslorna och beteendet som ett uttryck för ett behov.

Hjälp barnet att sätta ord på sina känslor till exempel “jag ser att du är arg” “jag ser att detta blir jobbigt för dig”. Bekräfta barnet i känslan “det är okej att vara arg, pappa är här”.

Dela med dig av din makt som förälder

Ge lite av din makt till barnet. Vuxna behöver bestämma mycket i små barns liv, vilket kan upplevas jobbigt för barnet.

När vi vuxna pratar med varandra ställer vi ofta frågor till exempel “ska vi gå och äta? Ska vi gå ut?” När vi pratar med detta sätt med våra barn tolkar barnet detta som att det finns ett val – vilket gör att svaret ofta blir “nej”.

Ge barnet ett riktigt val

Genom att istället tala om för barnet vad som ska hända – och sedan ge ett val kan du undvika en hel del konflikter i vardagen.

Du kan prova att säga t.ex. “nu är det dags att gå till förskolan, vill du ha dina kängor eller dina stövlar?” eller “nu ska vi snart gå och lägga oss, vill du ha pyjamas eller nattlinne på dig idag?”

förälder behöver du ta ansvar för de stora besluten t.ex. när ska vi gå och lägga oss, vad vi ska äta, när behöver vi gå till förskolan. Genom att ge makten över små beslut (saker som egentligen inte spelar så stor roll) till barnet skapar vi en känsla av delaktighet.

Fungerar något? Gör mer av det!

Gör mer av det som fungerar. I perioder med mycket konflikter är det lätt att hamna i ett negativt mönster. Försök att uppmärksamma när barnet gör rätt, eller när en situation blivit bra.

Till exempel; beröm barnet för att strumporna hamnade i tvättkorgen, istället för att påpeka att tröjan och byxorna inte hamnade där.

Prata om hur trevligt det är när ni sitter tillsammans och äter, istället för att påpeka att det tog lång tid innan barnet kom till bordet.

Om du märker att konflikterna minskar genom att du själv äter ett mellanmål innan du hämtar på förskolan – se till att göra detta så ofta som möjligt.

Vad gör jag när utbrottet är ett faktum?

När ett barn är mitt i ett utbrott – i affekt – är det svårt att nå och prata med barnet. Barnet är just då inte mottaglig för att resonera.

Försök prata med lugn röst, bekräfta barnet i känslan t.ex. “jag ser att du är arg, det är okej, mamma finns här”.

En del barn vill vara nära när de har starka känslor medan andra vill vara lite ifred – kolla vad som verkar funka för just ditt barn.

Lämna inte barnet ensam med sin känsla utan håll dig i så fall lite på avstånd så att barnet vet att du finns där när hen behöver dig. Ofta övergår ilska i ledsenhet, visa att du finns där när barnet är redo att bli tröstad.

Känslor smittar

Hitta ditt lugn – känslor smittar, både positiva och negativa känslor. Att som vuxen hitta strategier för att behålla lugnet i stressade situationer är ett effektivt sätt att lugna sitt barn.

Ett tips är att räkna långsamt till tio, och ta några djupa andetag. Om vi vuxna blir arga, höjer rösten, eskalerar ofta utbrotten. Försök att behålla lugnet och smitta barnet med ditt lugn.

Fundera på vad barnet försöker signalera – säg t.ex. “ibland kan man bli såhär arg när man inte ätit på ett tag – kom så går vi till köket och äter en banan”

Hot och mutor är ingen långsiktig lösning

Undvik hot och mutor – När vi blir stressade är det lätt att säga “om du inte slutar skrika nu så blir det ingen TV ikväll” eller “om du lugnar dig så ska du få en klubba”.

Detta kan ibland fungera för stunden, men på lång sikt sänder det ut fel signaler till barnet. Prova istället att bara vara vid barnets sida genom känslostormen, barnet behöver inte en skärm eller godis utan närhet, trygghet och kontakt.

När barnet lugnat sig

Skapa kontakt – erbjud närhet, kramar och tröst.

Om du skrikit eller betett dig på ett sätt som blev fel – säg förlåt och ta på dig ansvaret för det.

T.ex: “förlåt att pappa höjde rösten förut, jag förstår att du blev rädd och det var fel av mig”.

Prata med barnet i vardagen om hur man kan hantera starka känslor – prata gärna om att du själv kan bli arg/irriterad/stressad och vad du brukar göra då.

Fråga på biblioteket efter tips på böcker att läsa tillsammans med barnet.

Gränssättning

Allt eftersom barnet blir äldre behöver vi sätta gränser för vad som är okej och inte. Vilka gränser som finns kan vara olika i olika familjer och ändrar sig allt eftersom barnet blir äldre. Det kan vara hjälpsamt att tillsammans med eventuell medförälder prata om vilka gränser som är viktiga för er.

Om vi inte sätter gränser för våra barn leder det till osäkerhet hos barnet, därför är gränser något av det viktigaste vi kan ge våra barn. Det hjälper till att göra vardagen förutsägbar för barnen, och leder i längden till färre konflikter.

Gränser sätts av kärlek och omsorg

Att sätta gränser behöver inte betyda att du är auktoritär som förälder. Gränser bör sättas av kärlek och omsorg, och med barnets bästa i fokus. Gränser eller ramar hjälper till att forma barnets bild av världen, om ramarna är tydliga blir barnet tryggt och vågar ge sig ut och utforska.

Barnet behöver veta att du som förälder har koll på läget, därför kan vi inte lägga över ansvaret för viktiga beslut hos barnet.

Vanligt med perioder av mer konflikt

I förskoleåldern är det lätt att det i perioder blir mer konflikter, bråk och utbrott – då gäller det att fundera på vilka gränser som är viktigast att hålla fast vid.

Du kanske tycker att det är viktigt att alltid tvätta händerna när ni kommer hem från förskolan, men det spelar inte så stor roll vilken stol barnet sitter på vid matbordet, eller om barnet har tröja eller klänning på sig. Låt barnet välja i situationer som inte skadar hen.

Fokusera istället på de gränser/ramar som är viktigast för dig – och håll fast vid dem, oavsett om barnet protesterar eller inte. När barnet blir äldre är det dock bra att ha en kommunikation kring gränserna/reglerna och lyssna på barnets argument.

Boktips:

Fem gånger mer kärlek, Martin Forster

Barn som bråkar – att hantera känslostarka barn i vardagen. B. Hejlskov Elvén & T. Wiman

Lek istället för bråk. Lisa Mannberg

Hela havet stormar. T Winbladh & I Flink

Lyhört föräldraskap. Malin Bergström.

Hitta mottagning